Mycket saker har hänt och jag kan nu äntligen beskriva mig själv som lycklig, vilket känns helt absurt fantastiskt. Våren var hattig, mycket oro, mycket stress och mycket sjukdomar som kom och gick. På min semester fick jag äntligen chansen att andas ut och ladda upp och sen föll allt på plats nästan av sig självt.
Om 2 ½ vecka flyttar jag ihop med min kärlek i VÅR lägenhet vi köpt tillsammans, på landet fast ändå inte. Jag har en sjö i närheten, jag kan cykla till jobbet och mina vänner kommer finnas inom gångavstånd. Det finns en liten affär där man kan köpa mjölk och ett tåg som går nån gång i timmen in till stan, men inga tunnelbanor eller gallerior så långt ögat når.
