Har ju inte skrivit mycket här på ett tag, vilket jag tror är dumt. Skriva är ett bra medel när man försöker reda ut sina tankar. Jag läste mitt inlägg Att veta vem man är och tänkte "Shit, den här människan vet vad hon snackar om. När var jag så här klok?!" Jag hade ju ett mål, att satsa på MissB, att förstå mig på henne och låta världen lära känna henne. Men uuuuh så lätt det är, när vardagen tränger på, när saker och ting börjar falla i glömska (tack och lov för det ändå) att bara hamna precis där man var förut.. Tillbaka till det där gammla, trygga sättet att vara. Det sättet som folk känner igen, det sättet som jag känner igen.
Jag har lärt mig att jag inte ska vara så hård mot mig själv. Att när man mår dåligt så gör man det man måste för att överleva. Kanske har jag haft ett behov att få fly lite? Behöver inte betyda att jag tänker fly i all evighet..
Kan någon ge mig ett verktyg, hur tusan gör man för att lyssna på den där svaga lilla rösten inom en? Den svaga, svaga men o så viktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar