Överraskad

Någonting helt fantastisk har hänt, och ändå helt fruktansvärt.
Min överklagan har gått igenom och brottsutredningen har tagits upp igen.
Känslor. Känslor. Känslor.
Och tankar.
Ingenting går riktigt att sortera.
Glad för att jag äntligen fått lite upprättelse, jag känner mig trodd.
Glad för att han får lida ett tag till. Oavsett var det här leder så får han ändå gå och känna att det inte är över än. Dessutom kan han inte hävda sin oskuld längre.
Ledsen för att allt bubblar upp igen.
Ledsen. För att jag känner mig så otroligt ensam om allt det här. Hur mycket människor som helst visar att de stöttar mig men jag är ensam om situationen. Det är jag som måste ta mig igenom det här. Det är jag som måste vara stark. Det är så himla orättvist!