I övrigt har jag tagit ett ganska stort och livsavgörande beslut. Mitt stockholmsäventyr är över. Jag har sagt upp mig på jobbet och bestämt mig. I sommar flyttar jag hem till Värmland. Det är inte lönt att gå runt och må dåligt om jag vet att jag mår bättre någon annanstans. Ni kan kalla det flykt, ni kan kalla det att ge upp. Jag kallar det att överleva.
Jag är en glad och snäll tjej. Och är man bra, ska man ha det bra. (Som jag så försiktigt brukar säga).
Jag slog förresten slag i saken och ringde handläggaren på polisen i torsdags. Den 27:e är han kallad på nytt förhör. Och sen ska det väntas på proverna från SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) som fortfarande inte kommit, och sen ska en rättsläkare kopplas in.. sen får vi se. Han sa iaf att han hoppas få det här uppklarat så fort som möjligt, att fallet definitivt fortfarande lever och att anledningen till att inget hänt sen sist är för att det har krånglat med den tilltalades försvarare som haft förhinder. Jo, nog kan han behöva ett försvar minsann, men enligt mig kan ha gått få vara utan..
Pssst... solen är här. Jisses vad den gör gott. Livet känns ungefär 100 ggr enklare =)


Jag blev så glad när du kom fram, lite paff oxå :) men oj va några ord kan värma. (och mamma blev nog lite stolt) hihi..
SvaraRaderaVar inte bara jag som fälde en Winnerbäcktår då. han är bra att ha till hands när man går igenom saker... sen stannar han och man bara älskar!
det ser ut som du haft lite tuffa saker i bakgrunden, jag hoppas allt löser sig och att du kommer trivas hemma i Värmland!
KRAM !!!