tisdag 19 april 2011

Den senaste tiden

Det har hänt en del på sistone så det är väl dags för en liten uppdatering. I fredags var jag och såg Dalai lama. Det är svårt att beskriva hur enormt häftigt jag tyckte det var. Han hade mycket klokt att dela med sig av. Mark Levengood förklarade vid något tillfälle för honom att ett stort problem vi svenskar har är att vi ofta känner oss så ensamma. Dalai lama menade att det nog var ett väldigt vanligt återkommande problem i alla storstäder, oavsett land, och att man på landsbygden och mindre städer ställer upp för varandra på ett annat sätt och rår om sin granne. Kände mig träffad, det är ju precis så det känns! Efter samtalet ställer sig Lars Winnerbäck och spelar akustiskt till sången "Jag är ingen soldat" och tårarna absolut sprutade på mig. Jag har gått igenom så mycket tillsammans med hans låtar och när han sjöng denna fredag reste sig varenda hårstrå på kroppen. Helt underbart!

I övrigt har jag tagit ett ganska stort och livsavgörande beslut. Mitt stockholmsäventyr är över. Jag har sagt upp mig på jobbet och bestämt mig. I sommar flyttar jag hem till Värmland. Det är inte lönt att gå runt och må dåligt om jag vet att jag mår bättre någon annanstans. Ni kan kalla det flykt, ni kan kalla det att ge upp. Jag kallar det att överleva.
Jag är en glad och snäll tjej. Och är man bra, ska man ha det bra. (Som jag så försiktigt brukar säga).

Jag slog förresten slag i saken och ringde handläggaren på polisen i torsdags. Den 27:e är han kallad på nytt förhör. Och sen ska det väntas på proverna från SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) som fortfarande inte kommit, och sen ska en rättsläkare kopplas in.. sen får vi se. Han sa iaf att han hoppas få det här uppklarat så fort som möjligt, att fallet definitivt fortfarande lever och att anledningen till att inget hänt sen sist är för att det har krånglat med den tilltalades försvarare som haft förhinder. Jo, nog kan han behöva ett försvar minsann, men enligt mig kan ha gått få vara utan..

Pssst... solen är här. Jisses vad den gör gott. Livet känns ungefär 100 ggr enklare =)



1 kommentar:

  1. Jag blev så glad när du kom fram, lite paff oxå :) men oj va några ord kan värma. (och mamma blev nog lite stolt) hihi..

    Var inte bara jag som fälde en Winnerbäcktår då. han är bra att ha till hands när man går igenom saker... sen stannar han och man bara älskar!

    det ser ut som du haft lite tuffa saker i bakgrunden, jag hoppas allt löser sig och att du kommer trivas hemma i Värmland!

    KRAM !!!

    SvaraRadera