söndag 11 april 2010

This is my life and it's ending one minute at a time

Ett av mina tidigaste barndomsminnen är en dröm jag hade. Jag skulle gissa att jag var runt tre år. Denna dröm var efter det återkommande, jag blev jagad av en björn. Jag kom alltid på i drömmen att jag skulle spela död och björnen luktade lite på mig där jag låg i skogssnåret för att sedan lämna mig ifred och lufsa därifrån. Kan inte svara på om det var av instinkt eller någonting jag hade fått lära mig i Mulle att man ska göra.

I natt drömde jag en liknande dröm. Jag och en person till (jag kommer inte ihåg vem den personen var) blev jagad i en skog av en isbjörn. Men av någon anledning lade jag mig inte ner utan fortsatte springa, kämpa för livet. Och såklart triggades isbjörnen av detta och fortsatte jaga. Personen som var med mig sprang iväg och kom undan. Men jag kände ett ordentligt bett i mina ben. Kände hur allting bara blev varmt och blött och jag tappade fokus. Tänkte att det är så här det känns att dö och sedan slumrade jag sakta in. Nästa bild jag ser är jag sittandes i rullstol.

Man behöver kanske inte vara en drömtydare för att tolka den här drömmen. Och jag kan dra så många paralleller att jag inte vet var jag ska börja. Men huvudsakligen undrar jag: Hur fan ska jag lära mig att gå igen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar