Hjälp..

Sårad. Arg. Förtvivlad. Orolig. Sårad. Arg. Förtvivlad. Orolig. Sårad. Arg. Förtvivlad. Orolig. Sårad. Arg. Förtvivlad. Orolig. Sårad. Arg. Förtvivlad. Orolig. Sårad. Arg. Förtvivlad. Orolig. Sårad. Arg. Förtvivlad. Orolig. Sårad. Arg....

Glad påsk..

Jag är ledsen och förtvivlad..
Helgen som varit var så härlig och en påsk man ville minnas. Som när man var liten. Men någonting fanns o lurade, en känsla som jag inte riktigt kunde ta på.. Och sen kom smällen..

Ingenting blir aldrig någonsin som förut.

Ack Värmeland du sköna!

Syrran och jag tog bilen och åkte hem till mamma o pappa i Kristinehamn i torsdags efter jobbet. Härligt väder och påsk i hela kroppen. Igår träffade jag Erik och Jan för en lunch och en Geocaching-tur i Karlstad. Hur kul som helst, träffar de pojkarna alldeles för sällan.. Men en långprommenad på 5 timmar slutade i solbränna och soleksem över hela mig :( Synd när det händer.. Idag har syster Cissi och jag tagit den obligatoriska turen till skärgården här hemma och utforskat det nya ICA Maxi som nyöppnats. Önskade att jag redan hade lgh och jobb här i Värmland. Är inte alls sugen på att åka tillbaka till Sthlm, nu när man ändå tagit beslutet att inte vara kvar...

Vi letar cachar i Stadsträdgården

Vi tar en snabb fikapaus

Vet inte vad det var i Eriks Kaffe Frappe.. men den var god iaf sa han..

Man kan inte få allt..

Ligger på vilan med alla barnen, har precis ätit påsklunch och fått 20 kramar av ett barn som varit bortrest en vecka. Jag har världens bästa jobb, och jag kommer sakna det som bara f**n!

Den senaste tiden

Det har hänt en del på sistone så det är väl dags för en liten uppdatering. I fredags var jag och såg Dalai lama. Det är svårt att beskriva hur enormt häftigt jag tyckte det var. Han hade mycket klokt att dela med sig av. Mark Levengood förklarade vid något tillfälle för honom att ett stort problem vi svenskar har är att vi ofta känner oss så ensamma. Dalai lama menade att det nog var ett väldigt vanligt återkommande problem i alla storstäder, oavsett land, och att man på landsbygden och mindre städer ställer upp för varandra på ett annat sätt och rår om sin granne. Kände mig träffad, det är ju precis så det känns! Efter samtalet ställer sig Lars Winnerbäck och spelar akustiskt till sången "Jag är ingen soldat" och tårarna absolut sprutade på mig. Jag har gått igenom så mycket tillsammans med hans låtar och när han sjöng denna fredag reste sig varenda hårstrå på kroppen. Helt underbart!

I övrigt har jag tagit ett ganska stort och livsavgörande beslut. Mitt stockholmsäventyr är över. Jag har sagt upp mig på jobbet och bestämt mig. I sommar flyttar jag hem till Värmland. Det är inte lönt att gå runt och må dåligt om jag vet att jag mår bättre någon annanstans. Ni kan kalla det flykt, ni kan kalla det att ge upp. Jag kallar det att överleva.
Jag är en glad och snäll tjej. Och är man bra, ska man ha det bra. (Som jag så försiktigt brukar säga).

Jag slog förresten slag i saken och ringde handläggaren på polisen i torsdags. Den 27:e är han kallad på nytt förhör. Och sen ska det väntas på proverna från SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) som fortfarande inte kommit, och sen ska en rättsläkare kopplas in.. sen får vi se. Han sa iaf att han hoppas få det här uppklarat så fort som möjligt, att fallet definitivt fortfarande lever och att anledningen till att inget hänt sen sist är för att det har krånglat med den tilltalades försvarare som haft förhinder. Jo, nog kan han behöva ett försvar minsann, men enligt mig kan ha gått få vara utan..

Pssst... solen är här. Jisses vad den gör gott. Livet känns ungefär 100 ggr enklare =)

In three words I can sum up everything about life

It goes on.

Ensam är stark?

"Relationslöshet är inte bra för din hälsa. Det har visat sig att en ensam livsstil ökar vår sårbarhet för stress, försvårar sömnen, allmänt ökar sjukdomsbenägenheten och förkortar livet."

Geocaching

I söndags följde jag med Erik ut på en promenad och provade geocaching för första gången. Efter en halvtimmes letande, men utan skatt, var jag som frälst. Vad roligt detta var! Nu måste jag fixa en mobiltelefon med GPS så jag kan köra igång på riktigt. Vilket härligt sätt att besöka nya platser eller att ha någonting att göra när man kommer till en ny plats.

På den här bron någonstans finns en skatt att hitta. Frustrerande men roligt!

När en dörr stängs öppnas en annan..

Tack och åter tack för helgen som var.
Ett år har gått. Ett år fullt av känslor och tårar.
Tack alla ni som finns där för mig.
Slutligen, skäms lite för att säga det,
men oj vad jag är bra! Oj, vad jag är stark.

You can't get what you want till you know what you want

Den här världen är förvirrande.
Ena dagen vet man precis vad man vill, andra dagen är det precis tvärtom.
Rädsla kontra trygghet. Förändring kontra möjligheter.. eller var det samma sak? Allt är ju relativt.

Annars då?
Jo jag var ute i helgen, första gången på ganska länge. Samma sak som förr, häng på Kellys och vidare till båten. Halv fyra på natten satt jag och grät och sa i telefonen "Det är inte det här jag vill i mitt liv, det måste finnas nått mer!" Tog mig till tunnelbanan och gick av några hållplatser senare. Skulle bara handla mig en chokladbit i automaten och vips var alla människor borta utom jag och en man till. Jag fick en svag känsla av panik men försökte intala mig själv att det inte var någon fara. Så börjar mannen prata med mig och jag svarade bara "Låt mig va". Sen gick jag därifrån, drog upp telefonen och ringde igen. Med paniken växande och en man i hasorna precis efter. Varför låter han mig inte va?

Veckans dåliga:
Tveksamhet
Kackerlackor i huset
Tunnelbanan
Alkohol

Veckans bästa:
Riktiga vänner
Musikaler
Hjälten som skrämde bort mannen
Kladdkakemuffins

Hur mår du?

-Jo, jag mår bra tack! Hur är det själv?

Den här frågan får jag minst 20 ggr varje dag av människor runt omkring mig. Och svaret är konstant. Det är bra. Bra. Bra? Vaddå bra? Det är inte bra. Det är skit. Även det känns konstant. Men jag orkar gå upp ur sängen, jag orkar gå till jobbet, jag orkar uppenbarligen kämpa för att saker ska bli bättre. På jobbet är jag som en annan person. Fixar,trixar, tar på mig ansvarsområden, jobbar, jobbar, jobbar. Men det är ju mitt jobb som jag lever för just nu. Där känner jag mig behövd och uppskattad. Det är väl mitt jobb jag är bra på?

Ärligt är jag är vilsen och rädd. Idag frågade en vän mig "Hur mår du, med handen på hjärtat?" Jag kunde inte svara bra och då kommer tårarna på en gång.

Min största önskan nu är att kunna svara Okej. Och faktiskt mena det.

Television has proved that people will look at anything rather than each other

Kan inte direkt påstå att jag varit en stor TV-tittare men vissa saker den senaste tiden, som för mycket egentid, kylan och det faktum att Radiotjänst skickade en fet faktura, har gjort att jag känner mig mer eller mindre tvingad att titta.
Så snubblade jag över Mauro & Pluras kök och blev lite småförälskad. Ja, inte i Pluras ständigt nakna ölmage och inte heller hans ständigt tända cigarett. Men åh vilket kök (ett sånt ska jag ha!), och så fina bilder och bra upplägg och härliga människor och god mat, och fina samtalsämnen som meningen med livet och ja, helheten gör sitt helt enkelt.

Jag vill ha det lite mer så här i mitt liv. Det ska bjudas hem vänner, det ska spelas bra musik, det ska ätas gott och drickas gott och svamla om livets förnödenheter.
Så har jag kommit en steg till närmre vad jag vill och vad jag vill ha i mitt liv :)

I helgen, halv åtta hos mig, nån som vill komma???

Look busy!

Dalai lama

Ska se Dalai lama i vår. O o o och Mark Levengood. O o o och Lars Winnerbäck. Med mamma. Fyra av de största idolerna jag har. I bland är det nästan för bra för att vara sant. Lycka!

Never give up

"And when they seek
to oppress you
And when they try
to destroy you
Rise and Rise again
and again
Like the phoenix
from the ashes
Until the lambs
have become lions
and the rule of darkness
is no more"